
Jorden är som ett fartyg på en lång resa genom rymdhavet. Mänskligheten är fartygets besättning.
Vilka ändliga resurser behöver mänskligheten spara på och vilka oändliga resurser kan vi nyttja till vår fördel?
Rättare sagt, hur sköter vi resurshushållningen så att vi klarar resan?
Ekonomi betyder "hushållning" enligt Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Det är alltså statusrapporten från det ekonomiska systemet som ska avgöra hur mycket resurser vi har kvar.
Dagens ekonomiska system, marknadsekonomin, meddelar att vi får mer och mer pengar trots att vi förtär de reella resurserna naturkapital och humankapital. De reella resurserna förtärs med bl a krig, svält och miljöförstöring, medan t ex krig skapar stora pengavinster för krigsindustrin.
Det är lätt att tro att marknadsekonomin fungerar, eftersom den gör att vi kan byta varor eller tjänster. Det fungerar utmärkt att byta exempelvis ett äpple mot 10 pengar.
Men problemet med marknadsekonomin är att individer eller organisationer belönas rikligt när de förtär naturresurser eller humanresurser. Den stora, ibland enorma, belöningen eldar på vidare förtäring.
Ett exempel på när förtäring belönas rikligt är finanskrisen. Banker gör pengar på pengar utan hänsyn till konsekvenserna. När ekonomiska systemet nästan kraschar, med enorma förluster av humankapital (bl a på grund av fattigdom), försöker man rätta till den felaktiga systemfunktionen från andra system (bl a från det politiska).
Ett annat exempel på avsaknad av hushållning är inom oljeindustrin. Ju mer olja man hittar, desto mer pengar belönas man med. Men olja är en ändlig resurs och konsekvensen av förbränningen av olja till CO2 är enorm. Även här försöker man rätta till systemfelet från andra system, med bl a miljölagstiftning och skatter.
Vi försöker förtvivlat hålla det marknadsekonomiska systemet i drift. Vi använder bl a det politiska systemet (lagar, förordningar etc.) och det kulturella systemet (tidningar, filmer etc.) för att hålla igång ett felkonstruerat system.
Vi skulle kunna sköta resurshushållningen på ett betydligt enklare sätt.
Vi skulle kunna bygga en ny systemarkitektur för ett nytt ekonomiskt system.
Det vi egentligen behöver är resurshushållning av reella resurser. Reella resurser finns i verkligheten och kan sammanfattas med:
- Naturkapital - ekosystemtjänster som görs av djur och natur
- Humankapital - människors arbetskraft
Vi har flera miljarder humankapital och en given mängd ändligt naturkapital. Det är de resurser vi har att hushålla med på vår resa genom rymdhavet.
En ny systemarkitektur behöver alltså två variabler, en för att mäta humankapitalet och en för att mäta naturkapitalet. Till skillnad från dagens marknadsekonomi som bara har en enda variabel, nämligen den missvisande variabeln som kallas pengar.
Hushållsekonomin är en bra benämning på ett nytt ekonomiskt system. En hushållsekonomi som rapporterar en mer sann bild av verkligheten - helt enkelt hur många arbetsföra människor vi har i besättningen och hur mycket natur vi har kvar i lastrummet på fartyget.
När allt kommer omkring har vi som mänsklighet bara en värld - Jorden. Den måste vi vara rädda om.
Fortsättning följer


