Proaktiva personer vårt enda hopp

Skrivet av Daniel Bodin | 22 maj 2010

Proaktiva personer vårt enda hopp

Det är bara den enskilda entreprenörsandan som kan hjälpa oss klara naturresurs-krisen, nu när de mänskligt byggda systemen brister. Därför behöver vi fler proaktiva personer, som gör aktiva val utifrån sina äkta behov och känslor.

Hotet mot mänsklighetens överlevnad kallas i folkmun för "klimatkrisen", vilket får det att låta ungefär som att vi kanske får lite mera regn och det blir lite varmare i framtiden. Men en mer korrekt etikett på detta begrepp är "naturresurs-hotet". Det är nämligen naturresurser som vi redan nu börjar sakna.

Biodiversiteten (antalet arter) minskar, sötvattentillgångarna sinar, mattillgången (svälten) är en stående punkt på FN:s agenda och råvaror som bl a olja minskar. Samtidigt blir vi allt fler munnar att mätta.

Det gigantiska naturexperiment som vi åstadkommit genom ihärdigt ökande av koldioxidutsläpp, föroreningar och övergödning kan jämföras med ett provrörsexperiment med bakterier. Bakterierna festar på näring och växer i antal tills de slutligen dör i sitt eget avfall.

Mänskligheten, främst västvärlden, har festat länge på både naturresurser liksom på alkohol och andra yttre stimuli. Redan på 80-talet hade England en livsstil som skulle kräva tre jordar om alla på jorden levde så. Idag kräver vi ännu mer, trots att Jorden är och förblir en ändlig resurs.

Så - hur åstadkommer vi en hållbar livsstil som är uthållig nog att försörja kommande generationer?

Och än viktigare - hur åstadkommer vi en hållbar livsstil i tid? För vi behöver reglera det här naturexperimentet i tid för att undvika kraschade natursystem.

Ska vi hoppas att de tekniska systemen skapar tillräckligt med naturresurser åt alla?

Det är ytterst osannolikt att vi klarar av att bygga de storskaliga tekniska system som krävs för en snabb reglering av natursystemen samtidigt som flera miljarder människor har en överkonsumerande livsstil. Varken transport, energi eller produktionssystemen är i närheten att klara av det rent tekniskt. Se bara på infrastrukturen för tåg som har lång tid kvar innan vi kan åka från land till land och kontinent till kontinent. Det kommer att ta decennier innan vi byggt om infrastrukturen, samtidigt som den kände meteorologen Pär Holmgren uttryckt att: "Vi skulle behöva upphöra med koldioxidutsläppen idag."

Ska vi hoppas att det ekonomiska systemet skapar incitament för tillräcklig förändring?

Vi gör försök med utsläppsrätter, riktade politiska investeringar, konsumtion av ekologiska produkter med mera. Allting är behjärtansvärt och tanken är god, men kvarstår som ett försök. Nuvarande ekonomiska system saknar den nödvändiga egenskapen hushållning, eftersom det är lönsamt att förbruka naturresurser (t ex bränna upp olja). Ett hållbart ekonomiskt system är hushållande genom att totala mängden pengar är direkt kopplad till återstående naturresurser. Det nuvarande ekonomiska systemet är således felkonstruerat, och det kommer ta för lång tid att bygga en systemarkitektur som klarar naturresurs-hotet.

Ska vi hoppas att det juridiska systemet stiftar lagar som skyddar naturresurserna?

Tyvärr är det juridiska systemet uppdelat vid nationsgränserna, när vi skulle behöva en globalt täckande miljöpraxis med helhetsperspektiv. Samtidigt är det juridiska systemet byggt som ett lapptäcke. Med politiker som lapplagare, trots att politiker allt som oftast saknar kompetensen som krävs för systemutveckling. Således kommer även det juridiska systemet ta för lång tid att bygga om.

Ska vi hoppas att det politiska systemet tar beslut som leder till en enorm omställning av samhället på kort tid, samtidigt som besluten är långsiktiga och hållbara?

Många politiker vill göra skillnad, men det politiska systemet är uppdelat vid nationsgränserna och efter ideologier. Demokratin gör att vi får reaktiva politiker som gör saker först när opinionen redan finns, i en tid då vi mest av allt behöver proaktiva ledare. Val vart 3-4 år belönar kortsiktighet istället för uthållighet. Misslyckandet vid Klimatmötet i Köpenhamn är ett tydligt tecken på det politiska systemets behov av förnyelse. Samtidigt har vi många politiker som är mer kära i sin position än vad de kan göra på den positionen. Eftersom det politiska systemet byggs av politikerna själva så har vi ett Moment 22. De politiker som egentligen borde göra någonting annat sitter kvar "på tronen". Alltså är det, som vanligt, bara folket som kan ändra det politiska systemet.

Ska vi hoppas att det kulturella systemet hjälper oss att klara naturresurs-hotet?

Ja, det är hit vi ska sätta vårt hopp! Förutsatt att vi undviker sekterism, fanatism, hysteri och andra avarter inom vårt kulturella system. Avarter som snarare handlar om makt, ägande och kontroll än andlighet och sammanhang. Så om vi skulle använda de sunda delarna inom religionerna, liksom de sunda delarna inom andra åskådningar som toltekernas, tao, OneNess och NLP/coaching, skulle vi få proaktiva och resursfyllda människor.

De fem systemen är alla inbördes beroende av varandra, men det kulturella systemet är vår systemplattform. Ändrar vi vår plattform ändrar vi allting.

Det är till det kulturella systemet som vi ska sätta vårt hopp.

Proaktiva personer, aktiva entreprenörer, påverkar såväl demokrati som diktatur, vad som är "rättvisa", incitamenten i ekonomin samt vilka tekniska system vi investerar i.

Vem vet, du kanske är en proaktiv person? Eller du kanske skulle vilja bli en proaktiv person - alltså en aktiv entreprenör som bidrar till en förändring?

I så fall behöver du minimera din reaktiva del av ditt beteende så att din proaktiva del maximeras. För beteendet är antingen proaktivt eller reaktivt.

Men hur kommer det sig att många av oss är reaktiva?

Jo, vi har ett samhälle som bygger på reagerande konsumenter. Fråga reklambranschen! De gör allt för att påverka oss att köpa just deras produkt, oavsett om vi behöver den eller ej. Symtomen på ett reaktivt samhälle finns överallt. Informationsöverflödet, ett oändligt utbud av produkter och ett oändligt utbud av aktiviteter. Allt det här finns för att det har sina fördelar, förstås.

Nackdelen är att vi allt som oftast blir åskådare (t ex på TV eller en hockeymatch) eller gäster (på en snabbmatsrestaurang med mat med lågt näringsvärde).

Vi sitter på läktaren som reaktiva konsumenter, i en tid när vi alla skulle behöva vara med nere på planen och arbeta tillsammans för ett uthålligt samhälle.

I förlängningen blir vi beroende av yttre stimuli istället för att hämta den gränslösa kraften i oss själva. Vi blir till sprattlande, reaktiva Pinocchiodockor (jfr boken "Pinocchioeffekten") och vi hamnar i ett evigt beroende av speciella objekt eller återkommande aktiviteter.

Det symtom på reaktivitet som kanske är enklast att se i samhället är beroendet av yttre stimuli i form av droger, rökning och alkohol. Likt Pavlovs hundar fick vattnade munnar av en matklocka reagerar vi på vinet och ölet till middagen med att bli piggare och uppsluppna. Medan den naturliga reaktionen, testad på naturfolk, är bedövning och nedstämdhet. Reaktionen på alkohol här i Sverige är alltså socialt betingad och något som vi är präglade till.

Alltså - för att bli mer proaktiva behöver vi lära oss att sålla bort alla konstlade behov som vi blir överrösta med. Annars fortsätter vi vårt reaktiva sprattlande, vilket är ungefär lika intelligent som en, ja just det, en docka.

Så hur blir du och jag en så kallad proaktiv person, alltså en person som gör aktiva val utifrån äkta behov och känslor, och som därmed tar i bruk hela sin inre styrka?

Jo, vi gör som Michael Jackson så väl uttryckte det: Vi startar med personen i spegeln.

Ett sjukt sjukvårdssystem

Skrivet av Daniel Bodin | 6 maj 2010

Vi behöver ansvarstagande politiker istället för politiker som bygger ett system åt folket men använder genvägar till egen vård.

Vi behöver en ny systemarkitektur för vårdsystemet, en långsiktig och robust systemarkitektur som är gjord för människan.

Politikerna försöker lappa och laga sjukvårdssystemet med s.k. Lex Maria, alltså felrapporter där man påpekar en brist i systemet när den väl inträffat.
Inom systemutvecklingsbranschen kallar vi den processen för ändringshantering. Som senior datakonsult har jag erfarenheten att detta kan rätta till enstaka systemfel, men i längden blir systemet sönderlappat och till slut blir det ohållbart att driva systemet vidare.

Orsaken är alltid en bristfällig systemarkitektur.

Jämför Titanic; när ett skrov är felkonstruerat fortsätter det vara fel hur många lagningar man än försöker göra. Tyvärr är saken så även i fallet Sjukvårdssystemet, där avsaknaden av en genomtänkt systemarkitektur kostar samhället enorma pengar och skapar ett enormt lidande hos vårdtagarna. Sjukvårdssystemet är precis som det låter - helt sjukt.

Vi behöver - precis det som Titanic hade behövt - en ny systemarkitektur. Förslagsvis med:
- belöning av friskhus (istället för "sjukhus") som håller sina vårdtagare friska, genom att friskhusen satsar mer och mer pengar på förebyggande hälsa.
- helhetstänk för varje vårdtagare, som återkommande får hjälp med en analys av sin hälsostatus, en tydlig handlingsplan och en motiverande målbild.
- hög prioritering av EQ - vård och omsorg - eftersom vi mycket väl vet att samvaro, lugn och ro och mental träning har stor effekt på läkprocessen.

Ett viktigt första steg till en ny systemarkitektur är att låta systembyggarna, alltså politikerna, per obligatorium stå i samma kö som alla andra vårdtagare.
Utan genväg eller räddningsplanka till ett eget vårdsystem (som till Titanics livbåt).
Då skulle systembyggarna, alltså politikerna, ha ett viktigt incitament för att bygga ett hållbart och robust friskvårdssystem - för oss alla.